Den senaste tiden har jag varit tom. Inget engagemang för något. Ingen glädje. Där är lite som att en gammal, fuktig filt har varit virad kring mitt liv. Det har inte varit så illa att jag varit under skoskaften, utan jag har bara inte känt någon glädje.
Idag gick det däremot riktigt åt helvete. Jag vet inte riktigt vad som hände. Eller varför. Jag satt och kikade på en film och helt plötsligt så var det som att det gick hål någonstans. Det känns som att min bröstkorg ska implodera. Jag får ta i för att andas och det enda jag känner är en stor djävla sorg. Över vad?
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
För mycket tid för lite text.
Det har blivit lite väl mycket tystnad nu på slutet. Det är synd, det är ju faktiskt rätt skoj att skriva när jag väl tar mig tid till det. Det är väl dock lite som mina föräldrar säger: De som har mest att göra tar sig tid, medan de som inte har så mycket på schemat sällan har tid för annat. Jag har inte varit så stressad på jobbet den sista tiden, så min fritid har mest gått åt till att göra... Ingenting.
Min värld har dock inte varit helt stillastående - jag kommer däremot inte ihåg något av alla de uppslag jag fått att skriva om, men inte haft motivation till att sätta mig ner med. Jag har däremot fått en liten insikt i mitt eget beteende, tyvärr både bra och dålig sådan.
Jag ser just nu mitt eget dåliga beteede en väns sätt mot sin flickvän. Jag känner igen mig något så fruktanssvärt i hans destruktiva sätt att förhålla sig gentemot henne. Jag ser även hennes avvaktande beteende mot honom just på grund av rädslan för beteendet. Det gör mig ledsen. Jag har ibland lust att bara skrika ut att de, sakta men säkert, håller på att nöta sönder sitt förhållande - men jag känner samtidigt att det inte är min plats. Jag har inte rätt att vara där och peta. Det är deras förhållande. Däremot har jag gjort mitt bästa för att hjälpa när någon av dem kommit till mig med sina funderingar. Jag har raserat rätt många förhållanden, så jag har lite erfarenhet på hur man inte bör agera. (Synd bara jag tycks ha så svårt att tillämpa motsatsen till det själv) Den positiva insikten kom när jag såg två andra vänners sätt att förhålla sig gentemot varandra.
För några år sedan fick jag förklarat för mig hur jag och mitt ex inte alls avslutat vårt förhållande. Jag hörde beskrivningar på hur vi betedde oss nära varandra och mot varandra, men jag förstod inte hur de menades. Förrän nu. Två av mina vänner som just separerat är inte heller färdiga med varandra. De beter sig precis så som jag fick förklarat för mig att jag gjorde. Det är lite lustigt och väldigt underhållande att se dem tillsammans. Hur de trippar och är så goa mot varandra utan att de förstår det själva.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Min värld har dock inte varit helt stillastående - jag kommer däremot inte ihåg något av alla de uppslag jag fått att skriva om, men inte haft motivation till att sätta mig ner med. Jag har däremot fått en liten insikt i mitt eget beteende, tyvärr både bra och dålig sådan.
Jag ser just nu mitt eget dåliga beteede en väns sätt mot sin flickvän. Jag känner igen mig något så fruktanssvärt i hans destruktiva sätt att förhålla sig gentemot henne. Jag ser även hennes avvaktande beteende mot honom just på grund av rädslan för beteendet. Det gör mig ledsen. Jag har ibland lust att bara skrika ut att de, sakta men säkert, håller på att nöta sönder sitt förhållande - men jag känner samtidigt att det inte är min plats. Jag har inte rätt att vara där och peta. Det är deras förhållande. Däremot har jag gjort mitt bästa för att hjälpa när någon av dem kommit till mig med sina funderingar. Jag har raserat rätt många förhållanden, så jag har lite erfarenhet på hur man inte bör agera. (Synd bara jag tycks ha så svårt att tillämpa motsatsen till det själv) Den positiva insikten kom när jag såg två andra vänners sätt att förhålla sig gentemot varandra.
För några år sedan fick jag förklarat för mig hur jag och mitt ex inte alls avslutat vårt förhållande. Jag hörde beskrivningar på hur vi betedde oss nära varandra och mot varandra, men jag förstod inte hur de menades. Förrän nu. Två av mina vänner som just separerat är inte heller färdiga med varandra. De beter sig precis så som jag fick förklarat för mig att jag gjorde. Det är lite lustigt och väldigt underhållande att se dem tillsammans. Hur de trippar och är så goa mot varandra utan att de förstår det själva.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)