Hur kan man känna en tomhet och en saknad efter något man aldrig har upplevt?
Jag upphör aldrig att förundras över mig själv.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Börjar det bli dags nu?
Jag börjar mer och mer känna att jag vill vara vältränad. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till - att ta sig till gymmet är inte ett alternativ - men så ska vi komma ihåg att det här inte är något som lär gå vidare snabbt.
Jag har sedan oktober/november känt att det börjar bli dags att på något sätt öka min kondition. Jag har dock inte hittat motivationen ännu. Med lite tur så kan de här små tankarna om att vilja vara vältränad på något sätt skapa den motivation som saknas.
Sedan är det träningsformen. Det jag har att tillgå är ett vanligt rum. Det kan bli en duktig utmaning. Jag funderar vidare. Går det som jag vill så börjar jag väl träna regelbundet kring juni.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Jag har sedan oktober/november känt att det börjar bli dags att på något sätt öka min kondition. Jag har dock inte hittat motivationen ännu. Med lite tur så kan de här små tankarna om att vilja vara vältränad på något sätt skapa den motivation som saknas.
Sedan är det träningsformen. Det jag har att tillgå är ett vanligt rum. Det kan bli en duktig utmaning. Jag funderar vidare. Går det som jag vill så börjar jag väl träna regelbundet kring juni.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Sådär
Efter ett lagom långt och mycket trevligt telefonsamtal så blev gårdagens "gull" utrett och jag känner mig mycket mindre förvirrad. Det är skönt. Jag gillar inte när jag inte förstår mig på människors handlingar. Sånt gör mig osäker på vad jag själv sänder ut för signaler.
Gott känns det i alla fall. Nu får vi se vad som händer framöver. Idén om att gå i ide finns fortfarande aktuell i huvudet...
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Gott känns det i alla fall. Nu får vi se vad som händer framöver. Idén om att gå i ide finns fortfarande aktuell i huvudet...
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
"Gullet"
Idag blev jag förvirrad. Riktigt förvirrad. Jag är fortfarande förvirrad. Jag kastade iväg ett grattis-sms till ett födelsedagsbarn och fick tillbaka "Tack gullet!". Vad fan betyder det. Jag vet inte. Jag blir bara förvirrad. Vi har ingen sån relation. Vi har ingen sån kontakt. På min lilla fråga om hon inte tog fel på person med den där frasen så blev det bara tyst. Det har varit tyst sedan dess. Vad betyder det?
Jag ska nog sluta ha privat kontakt med allt och alla. Det verkar som att allt bara kör ihop sig och blir fel, eller mer fel. Lika bra att ta ett steg tillbaka. Att bara se på. Jag ska tänka på saken!
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Jag ska nog sluta ha privat kontakt med allt och alla. Det verkar som att allt bara kör ihop sig och blir fel, eller mer fel. Lika bra att ta ett steg tillbaka. Att bara se på. Jag ska tänka på saken!
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
FÖRSVINN!!!
Varför fortsätter skriken i mitt huvud? Varför kan jag inte dränka dem?
Jag höjer volymen. Hela tiden. Det gör ont. Ändå hör jag skriken.
Varför måste jag höra det här? Jag har ju redan hört det en gång! Varför kan det inte bara försvinna.
Jag höjer volymen ännu mer. Det skrapar i öronen. Det värker. Ändå hör jag skriken. De tar aldrig slut. Aldrig.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Jag höjer volymen. Hela tiden. Det gör ont. Ändå hör jag skriken.
Varför måste jag höra det här? Jag har ju redan hört det en gång! Varför kan det inte bara försvinna.
Jag höjer volymen ännu mer. Det skrapar i öronen. Det värker. Ändå hör jag skriken. De tar aldrig slut. Aldrig.
F Ö R S V I N N ! ! !
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Uttryck
Jag låg härom kvällen och funderade lite över de olika uttryck jag använder. Rätt många som jag använder ofta är sådana som jag snappat upp från bekanta i nutid. Några har jag ingen koll alls på vem som är upphovsman till, men jag känner mig rätt säker på att det inte är jag.
Ett uttryck som jag använder dagligen vet jag exakt vem jag fått det av. Det har jag snott av en kompis som jag tappade kontakten med för ungefär 5 år sedan. Jag vet inte riktigt vad som blev fel, men jag är rätt övertygad om att det var jag som låg bakom att kontakten dog ut. Vi var rätt tighta trots avståndet, men tyvärr så lyckades jag som sagt trasa sönder den vänskapen. Vi har haft sporadisk kontakt en eller två gånger, men det är många år sedan sist. Jag försökte lite försiktigt återuppta kontakten för en tid sedan, men det stod rätt klart att det inte fanns intresse för sånt.
Det är den enda personen jag tappat kontakt med som jag fortfarande regelbundet tänker på. Och saknar. Det känns så onödigt att jag ställde till det sådär, men jag hoppas jag har lärt mig av det och inte slarvar bort kontakten med de jag har idag. Jag höll faktiskt på att klanta till det igen för ett knappt år sedan, men jag hade turen att jag lyckades återfå kontakten igen - Tack och lov.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen
Ett uttryck som jag använder dagligen vet jag exakt vem jag fått det av. Det har jag snott av en kompis som jag tappade kontakten med för ungefär 5 år sedan. Jag vet inte riktigt vad som blev fel, men jag är rätt övertygad om att det var jag som låg bakom att kontakten dog ut. Vi var rätt tighta trots avståndet, men tyvärr så lyckades jag som sagt trasa sönder den vänskapen. Vi har haft sporadisk kontakt en eller två gånger, men det är många år sedan sist. Jag försökte lite försiktigt återuppta kontakten för en tid sedan, men det stod rätt klart att det inte fanns intresse för sånt.
Det är den enda personen jag tappat kontakt med som jag fortfarande regelbundet tänker på. Och saknar. Det känns så onödigt att jag ställde till det sådär, men jag hoppas jag har lärt mig av det och inte slarvar bort kontakten med de jag har idag. Jag höll faktiskt på att klanta till det igen för ett knappt år sedan, men jag hade turen att jag lyckades återfå kontakten igen - Tack och lov.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen
Försvinn!!!
Vad gör man om man vaknar av en dröm, tänker på vad den handlade om och blir förvånad. Tänker att det inte alls stämmer överens med ens vakna önskningar och somnar om. Sedan fortsatt drömmer på samma tema.
Vad gör man när man börjar tänka mer och mer att det inte alls är en dum tanke. Att det kanske till och med är en bra framtid. Vad gör man när man inser att den framtiden sannolikt är omöjlig. Totalt omöjlig.
Kan inte bara de här tankarna försvinna. Jag vill... framåt.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Vad gör man när man börjar tänka mer och mer att det inte alls är en dum tanke. Att det kanske till och med är en bra framtid. Vad gör man när man inser att den framtiden sannolikt är omöjlig. Totalt omöjlig.
Kan inte bara de här tankarna försvinna. Jag vill... framåt.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Saknad.
I veckan återkom den igen. Saknaden. Den kommer någon till några gånger per år i olika intensitet. Det var lite annorlunda den här gången, men det kan ju bero på omständigheterna i mitt liv just nu. Vad är det jag saknar då? Att springa!
På väg hem från jobbet en sen kväll med regnet i ansiktet så såg jag en grupp löpare på andra sidan vägen. De sprang upp längs den väg jag skulle, så jag skyndade över övergångsstället och rullade ikapp dem så snabbt jag kunde. Sedan låg jag där bakom sista löparen och njöt lite av gemenskapen som fanns. Det var trevlig i knappa minuten, sedan svängde de av och jag var ensam igen.
Oftast så brukar stingen komma av ensamma löpare som springer riktigt lätt - och snyggt, men nu var det första gången som jag kände att jag ville tillhöra en grupp. Jag är dock hyfsat säker på varför jag just nu kände att jag ville någon form av gemenskap. Tyvärr är det inget jag råder över. Sannolikt kommer den känslan dock att bestå.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
På väg hem från jobbet en sen kväll med regnet i ansiktet så såg jag en grupp löpare på andra sidan vägen. De sprang upp längs den väg jag skulle, så jag skyndade över övergångsstället och rullade ikapp dem så snabbt jag kunde. Sedan låg jag där bakom sista löparen och njöt lite av gemenskapen som fanns. Det var trevlig i knappa minuten, sedan svängde de av och jag var ensam igen.
Oftast så brukar stingen komma av ensamma löpare som springer riktigt lätt - och snyggt, men nu var det första gången som jag kände att jag ville tillhöra en grupp. Jag är dock hyfsat säker på varför jag just nu kände att jag ville någon form av gemenskap. Tyvärr är det inget jag råder över. Sannolikt kommer den känslan dock att bestå.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Vad är det som händer?
Jag har inte riktigt koll på vad det är som händer just nu. Jag tror jag saknar någon fundamental funktion för att förstå andra människor. Eller så kanske det är jag som har svårt att göra mig förstådd i min omgivning.
Jag lyckas fortfarande hålla rätt hårt på mitt försök att vara "ärlig" mot mig själv. Jag har blivit bättre på att inte gå med på saker som jag inte vill göra bara för att vara snäll. Jag gör saker för att jag vill. Det är något jag inte heller tror uppfattas av andra, skillnaden där alltså, men jag känner av den själv - och det är skönt. Något som inte alltid känns lika skönt, men som är minst lika bra är att jag är betydligt ärligare mot mig själv i tankarna. Jag är öppen gentemot mig själv om varför jag väljer att göra och tänka som jag gör.
Naturligtvis kan jag bara vara ärlig på de områden där jag faktiskt har koll, på övriga försöker jag pö om pö att få koll på varför jag gör som jag gör. Det är inget jag lyckas med vidare snabbt, men det går framåt, och än så länge är det bara en grej som skär i mig. Men jag har bestämt mig för att fortsätta mitt beteende - dock med öppna ögon - så länge det inte spårar ur och gör mig allt för illa.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Jag lyckas fortfarande hålla rätt hårt på mitt försök att vara "ärlig" mot mig själv. Jag har blivit bättre på att inte gå med på saker som jag inte vill göra bara för att vara snäll. Jag gör saker för att jag vill. Det är något jag inte heller tror uppfattas av andra, skillnaden där alltså, men jag känner av den själv - och det är skönt. Något som inte alltid känns lika skönt, men som är minst lika bra är att jag är betydligt ärligare mot mig själv i tankarna. Jag är öppen gentemot mig själv om varför jag väljer att göra och tänka som jag gör.
Naturligtvis kan jag bara vara ärlig på de områden där jag faktiskt har koll, på övriga försöker jag pö om pö att få koll på varför jag gör som jag gör. Det är inget jag lyckas med vidare snabbt, men det går framåt, och än så länge är det bara en grej som skär i mig. Men jag har bestämt mig för att fortsätta mitt beteende - dock med öppna ögon - så länge det inte spårar ur och gör mig allt för illa.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
2007 - voices in my head version
Jag kände när jag skrev att jag inte alls orkade med att gå in så djupt och introspektivt som jag hade tänkt mig. Sedan blev hela inlägget alldeles för omskrivet för att det skulle ha den effekt som jag ville. Dock så känner jag att jag måste börja någonstans. Jag kan inte vara perfekt från början. Jag är långt ifrån perfekt. Jag känner mig ju sällan ens bra. Därför låter jag det här gå igenom "korren". Så jag kommer igång!
Vad hände ju egentligen 2007?
Början på året var väl bra på något sätt, eller tja. Början var bra, men det var inte alls den början som jag hade hoppats på att få. Första kvartalet var trevligt på många sätt, men även väldigt tärande. Inget som jag ångrar, jag lärde mig mycket, framförallt lärde jag mig att anpassa mig själv lite. Det är bra, det behöver jag öva på.
Kvartal numero två blev sämre. I maj började mina ord sina. Jag pratade mindre och mindre, men erkände inte för mig själv varför jag gjorde det. Redan här skulle jag nog ha brytit upp. Tyvärr så lät jag det rulla på. Juni var väl bra på så sätt att jag hade jobbflyt, men i övrigt så var det nog inte vidare roligt.
Juli och augusti var rena mörker rent personligt, jobbmässigt var det dock spännande. Men jag gick omkring i mörker och kände att jag borde göra något åt situationen. Turligt nog för mig så tog andra tag i saken åt mig och såg till att jag slapp fortsätta göra våld på mig själv. Det gjorde i och för sig också ont, men det var bättre än att fortsätta.
Jobbmässigt blev resten av året ett enda kaos. Räddad av klockan vid allt för många tillfällen. Personligt så fanns det ett trauma kvar. Det var så dumt att det passade fint i 2007. Tyvärr åt sig jobbet in på det personliga planet också och jag mådde dåligt över jobbet alldeles för ofta. Det fanns dock några andra ljuspunkter som fick mig att vilja framåt, alla de ljuspunkterna finns inte längre kvar, men de viktigaste finns där ännu och jag hoppas att det fortsätter så.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Vad hände ju egentligen 2007?
Början på året var väl bra på något sätt, eller tja. Början var bra, men det var inte alls den början som jag hade hoppats på att få. Första kvartalet var trevligt på många sätt, men även väldigt tärande. Inget som jag ångrar, jag lärde mig mycket, framförallt lärde jag mig att anpassa mig själv lite. Det är bra, det behöver jag öva på.
Kvartal numero två blev sämre. I maj började mina ord sina. Jag pratade mindre och mindre, men erkände inte för mig själv varför jag gjorde det. Redan här skulle jag nog ha brytit upp. Tyvärr så lät jag det rulla på. Juni var väl bra på så sätt att jag hade jobbflyt, men i övrigt så var det nog inte vidare roligt.
Juli och augusti var rena mörker rent personligt, jobbmässigt var det dock spännande. Men jag gick omkring i mörker och kände att jag borde göra något åt situationen. Turligt nog för mig så tog andra tag i saken åt mig och såg till att jag slapp fortsätta göra våld på mig själv. Det gjorde i och för sig också ont, men det var bättre än att fortsätta.
Jobbmässigt blev resten av året ett enda kaos. Räddad av klockan vid allt för många tillfällen. Personligt så fanns det ett trauma kvar. Det var så dumt att det passade fint i 2007. Tyvärr åt sig jobbet in på det personliga planet också och jag mådde dåligt över jobbet alldeles för ofta. Det fanns dock några andra ljuspunkter som fick mig att vilja framåt, alla de ljuspunkterna finns inte längre kvar, men de viktigaste finns där ännu och jag hoppas att det fortsätter så.
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Stora växlar och små kugghjul
Det har rensats här. Jag kände att jag inte längre hade något behov av att ha de gamla inläggen här. Så, puts väck. Borta är det. Nu kan jag börja om med min egotripp. Så bra. Heja mig!
Jag har ett litet problem, som jag konstant gör till ett stort problem. Det vill säga allt. Det känns som att varje lite frö som sås i min hjärna förstoras till världens största grej. Det spelar ingen roll om det är positivt eller negativt, jag kan göra en höna av en fjäder oavsett.
Det är jobbigt när det stör min vardag, när jag inte kan kontrollera det. Det enda som händer är att jag blir besviken för att jag mentalt lägger ribban miltals ovanför verkligheten och sedan kommer verkligheten ikapp!
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Jag har ett litet problem, som jag konstant gör till ett stort problem. Det vill säga allt. Det känns som att varje lite frö som sås i min hjärna förstoras till världens största grej. Det spelar ingen roll om det är positivt eller negativt, jag kan göra en höna av en fjäder oavsett.
Det är jobbigt när det stör min vardag, när jag inte kan kontrollera det. Det enda som händer är att jag blir besviken för att jag mentalt lägger ribban miltals ovanför verkligheten och sedan kommer verkligheten ikapp!
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)