Let your tears come. Let them water your soul.

Jag trodde jag mådde rätt bra. Lite ont bara. Så plötsligt, utan någon synlig anledning så börjar tårarna komma. Först rinner de sakta. Nu forsar de. Och det tycks inte ta slut.

Ingen sorg. Ingen ångest. Bara - Tårar.

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!

Tänk så det kan gå.

Tur jag är så principfast. Träffade en tjej härom veckan. Hade hon frågat hade jag gift mig med henne där och då. Lätt. Utan att veta det minsta om hur hon egentligen är.

I min värld är hon underbar. Hon bor på världens högsta pedistal och vi är snart gifta. I min värld alltså. I verkligheten så kommer vi aldrig mer att träffas och mitt minne av henne kommer snart att falna.

Det är skoj att bli kär.

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!

I hurt myself today, to see if I still feel.

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!

Spiral...

Sådärja, nu känns det som jag traskat in i en spiral. En spiral som är väldigt snäv och väldigt brant. Jag har varit här förut. Flera gånger. Någon gång har det gått för långt. Jag kommer ärligt inte ihåg hur många. Jag minns dock en väldigt väl. Och jag har ju bevisligen misslyckats alla gånger. Annars skulle jag inte skriva det här.

Jag vet inte vart jag är och jag vet inte vart jag vill vara. Jag vet bara att det här sannolikt kommer att gå illa. Riktigt, riktigt illa...

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!