Jag blundar. Från början händer ingenting. Sedan kommer hon. Nej, hon bara finns där helt plötsligt. Ingen skridande entré. Bara ett hopp i tanken och hon finns där. Jag minns färgen på hennes kinder. Jag minns texturen på hennes händer. Jag minns doften av hennes hår. Jag minns hennes djupa suckar. Jag minns hennes leende. Jag minns hennes värme.
Jag känner hur mitt luftslott av glädje och lycka lyfter igen. Upp mot skyarna. Jag kan nog leva länge till på ingenting. För det är vad det är. Ingenting.
Jag minns absolut ingenting...
Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar