Saknad.

I veckan återkom den igen. Saknaden. Den kommer någon till några gånger per år i olika intensitet. Det var lite annorlunda den här gången, men det kan ju bero på omständigheterna i mitt liv just nu. Vad är det jag saknar då? Att springa!

På väg hem från jobbet en sen kväll med regnet i ansiktet så såg jag en grupp löpare på andra sidan vägen. De sprang upp längs den väg jag skulle, så jag skyndade över övergångsstället och rullade ikapp dem så snabbt jag kunde. Sedan låg jag där bakom sista löparen och njöt lite av gemenskapen som fanns. Det var trevlig i knappa minuten, sedan svängde de av och jag var ensam igen.

Oftast så brukar stingen komma av ensamma löpare som springer riktigt lätt - och snyggt, men nu var det första gången som jag kände att jag ville tillhöra en grupp. Jag är dock hyfsat säker på varför jag just nu kände att jag ville någon form av gemenskap. Tyvärr är det inget jag råder över. Sannolikt kommer den känslan dock att bestå.

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!