2007 - voices in my head version

Jag kände när jag skrev att jag inte alls orkade med att gå in så djupt och introspektivt som jag hade tänkt mig. Sedan blev hela inlägget alldeles för omskrivet för att det skulle ha den effekt som jag ville. Dock så känner jag att jag måste börja någonstans. Jag kan inte vara perfekt från början. Jag är långt ifrån perfekt. Jag känner mig ju sällan ens bra. Därför låter jag det här gå igenom "korren". Så jag kommer igång!


Vad hände ju egentligen 2007?

Början på året var väl bra på något sätt, eller tja. Början var bra, men det var inte alls den början som jag hade hoppats på att få. Första kvartalet var trevligt på många sätt, men även väldigt tärande. Inget som jag ångrar, jag lärde mig mycket, framförallt lärde jag mig att anpassa mig själv lite. Det är bra, det behöver jag öva på.

Kvartal numero två blev sämre. I maj började mina ord sina. Jag pratade mindre och mindre, men erkände inte för mig själv varför jag gjorde det. Redan här skulle jag nog ha brytit upp. Tyvärr så lät jag det rulla på. Juni var väl bra på så sätt att jag hade jobbflyt, men i övrigt så var det nog inte vidare roligt.

Juli och augusti var rena mörker rent personligt, jobbmässigt var det dock spännande. Men jag gick omkring i mörker och kände att jag borde göra något åt situationen. Turligt nog för mig så tog andra tag i saken åt mig och såg till att jag slapp fortsätta göra våld på mig själv. Det gjorde i och för sig också ont, men det var bättre än att fortsätta.

Jobbmässigt blev resten av året ett enda kaos. Räddad av klockan vid allt för många tillfällen. Personligt så fanns det ett trauma kvar. Det var så dumt att det passade fint i 2007. Tyvärr åt sig jobbet in på det personliga planet också och jag mådde dåligt över jobbet alldeles för ofta. Det fanns dock några andra ljuspunkter som fick mig att vilja framåt, alla de ljuspunkterna finns inte längre kvar, men de viktigaste finns där ännu och jag hoppas att det fortsätter så.

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!