Frihet och Trygghet

Frihet är att kunna gråta sig till sömns - kväll efter kväll efter kväll efter kväll - och veta att det inte spelar någon roll. Att det inte gör någon skillnad. Att gråten kommer nästa kväll igen.

Trygghet är att vakna med ångest så stark att det är svårt att andas - morgon efter morgon efter morgon efter morgon - och veta att det inte spelar någon roll. Att det inte gör någon skillnad. Att ångesten kommer nästa morgon igen.


Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!

Allt är bra. det är bara bra.

Har sån ångest att jag vill spy. Tyvärr tycker jag inte om att spy, annars skulle jag göra det. Nu. Nu. Nu. och Nu.

Hur kan det kännas såhär? Allt ska ju per definition vara underbart just nu, men något har gått snett. Jo, allt kanske inte är underbart... Jag visste ju redan innan att det fanns risk för att det skulle explodera i ansiktet på mig. Känslor är inget jag vill ha längre. Bort! *knuffar*

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!

Längtan.

Doften är inte god. Snarare skulle man kunna säga att en stank sticker i näsan när jag lägger ansiktet nära och drar in. Jag kan ändå inte hålla mig ifrån att gång på gång lägga näsan emot och dra in. Egentligen hör inte lukten och min längtan ihop, men jag har ändå valt att associera lukten med känslor som jag försöker hålla djupt begravda inom mig.

Lukten börjar dessutom att sina nu. Snart har dofterna som räknas som mina tagit över. Då är allt borta. Igen.

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!

Jag finns fortfarande...

Som rubriken antyder så har jag varken försvunnit eller dött, även om det känns som att det senare har varit på gång ett antal gånger de senaste månaderna. Det har helt enkelt varit lite väl mycket av det goda - där det goda inte har varit så bra för mig. Tror jag.

Jag vet dock inte vad jag ska skriva. Det känns som jag bara gnäller här. Oj oj oj.. allt är så hemskt. Allt är dock inte så hemskt. Det finns ljusa stunder även för mig. Annars så hade sannolikt alternativ numero två där överst varit aktuellt!

Jag lever vidare, mycket tack vare mina kära vänner. Det finns de som får stå ut med lite mer än de borde behöva, men att de står kvar visar väl att de är riktiga vänner. Jag hoppas de aldrig kommer att behöva mig på samma sätt, men om de skulle behöva så ska jag stå där med fötterna gjutna i backen och vara det bästa stöd jag kan!

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!

Är det nära nu?

Jag går sönder inifrån. Det känns som att allt exploderar. Jag hoppas att jag slipper allt det här snart. Väldigt snart.

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!

Visa ord?

För en tid sedan så sade en vän till mig: "Akta så du inte blir kär i uppmärksamheten". Jag tyckte att det var ett rätt dumt uttryck, men det har funnits kvar någonstans djupt inne i mitt huvud ända sedan dess.

Nu känner jag mig inte fullt lika övertygad om att det är ett dumt uttryck. Jag har flera gånger funderat på vad det är som höjer mitt intresse, vad som kittlar. I endast ett falls å var det inte uppmärksamheten som var den tongivande attraktionskraften. Ju mer jag tänker på det, desto mer förundrad blir jag över fenomenet. Jag hade inte ens tänkt på det så innan.

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!

Vart kom det här ifrån nu då?

Den senaste tiden har jag varit tom. Inget engagemang för något. Ingen glädje. Där är lite som att en gammal, fuktig filt har varit virad kring mitt liv. Det har inte varit så illa att jag varit under skoskaften, utan jag har bara inte känt någon glädje.

Idag gick det däremot riktigt åt helvete. Jag vet inte riktigt vad som hände. Eller varför. Jag satt och kikade på en film och helt plötsligt så var det som att det gick hål någonstans. Det känns som att min bröstkorg ska implodera. Jag får ta i för att andas och det enda jag känner är en stor djävla sorg. Över vad?

Tack för titten, jag hoppas vi ses igen!